Godkväll!

Känns som om jag kommit ifrån bloggen lite, bloggar nästan bara på kvällarna nu mera, de är då jag får tid över. Men jaja, idag har jag iallafall varit i skolan. Som vanligt kompisar, lektioner, läxor mm. Inga konstigheter.

Sen var de in till stan och upp till Törnströmska där de var helt dött.. Alla hade gått och jag var ensam på hela skolan, iallafall i estet... Kul!

Menmen, jag gick och mötte Rickard :) Mycket trevligt. Sen hängde han med på bilden.

Och sen var de hem och nu ska jag försöka plugga lite! Chiao!

Godkväll!

Idag har de varit skola. De som varit annorlunda med just denna dagen har varit att en överlevare från andra världskriget, som suttit i lägren i auswisch som jude. Hans historia var väldigt gripande och väldigt bra!  Mer om den kanske imorgon :)

Och nu sitter jag här med en massa plugg, jippi!

Tänkte dela med mig utav en liten del utav mina tankar just för tillfället. Egentligen har jag ingen aning om vad jag ska skriva så de kan bli hur som. Men visst är livet knäppt, hemskt, underbart, jobbigt, tråkigt, fantastiskt, spännande, romantiskt, tragiskt, dramatiskt, lätt, komplicerat, eländigt, sorgligt, orättvisst, rättvisst, tufft och de bästa som finns. Men allt detta?

Hela livet består ju utav känslor, men varför är de så många? Kan man inte bara ersätta dom med bra eller dåligt så hade de varit mycket mycket lättare. Då hade man kunnat sätta en stämpel på livet, antingen "bra" eller "dåligt"

Men livet är ju inte varken eller, livet är aldrig helt bra och aldrig helt dåligt heller.

De är kneppigt detdär med att få rätt balans. När man tycker att livet är som bäst så händer alltid någonting förr eller senare som man lägger fokus på och då blir livet ännu mer komplicerat.

Men egentligen är väl livet för kort för att man ska behöva lägga tid på att tänka en massa? Kan man inte bara göra de som känns rätt och se vad som händer? Leva sin dröm? Men vad är de då?

När man förlorar en person, hur ändras då livet? Är man beroende av den egentligen? Faller man handlöst när man är ensam och vet man att någon kommer fånga en? Jag vet att jag alltid är omgiven utav människor som älskar mig och vill mig väl. Men vet alla de?

 Bild från dagen, när jag var påväg hem och gick in på kyrkogården en sväng, för att hälsa osv. Det var väl då¨jag började tänka.   

Hejsan sötnosar!

Haft en väldigt trevlig helg men de har inte blivit så mycket bloggande, tyvärr. Måste bli bättre på de, har varit lite frånvarande osv. Har ju även fått in en massa spännande frågor i mejlen! Super roligt!!

En återkommande fråga är om hur mycket jag egentligen avslöjar på bloggen och hur mycket jag visar utav mig själv här- svaret är mycket lite! Jag skriver inte alls mycket om mitt privatliv här, mest för att jag inte vill krångla till de för er och dels för att de är mitt privatliv utav en andledning. 

Men jag tänkte iallafall kanske avslöja lite mer nu här efter än vad jag gjort tidigare, tror att bloggen blir lite mer intressant då och då kan jag även skriva ut allt kul och allt jag skrattar åt under dagarna! 

I fredags var jag iallafall hemma hos Rickard och vi kollade på film och hade supermysigt! Och jag började inte gårta till filmen, vad han än säger!  Filmen hette Taken och ver otroligt bra!

Och lördagen och söndagen spenderades hos Ida. Mycket trevligt :)

Får berätta mer om de senare, hinner inte nu  

Godkväll!

Jag har inte hunnit blogga någonting idag, har haft fullt upp. Men jag kan berätta lite smått. 

Igår hade jag en super duper trevlig kväll, mycket mysig. Och idag var de att stiga upp tidigt för att gå på öppet hus bland alla gymnasium för att få lite klarhet i gymnasie-träsket.

Men nej, så blev de inte och nu snurrar de bara ännu mera! Menmen.. Skulle de inte vara kul att bara ta något random? Typ tuggummi-testare för italiens premiärminister (om de nu är de dom har?!) så att han inte blir förgiftad eller något... De är en viktig uppgift!

Jaja, nu är jag iallafall hos Ida och ska sova här inatt :)

Nu ska vi hitta på nått roligare, hejsvejs!

Tjena!

En händelserik morgon iallafall. Vi krockade lite smått med en bil och körde av vägen och bussen ställdes på kant i diket så vi fick krypa ut genom en typ 60x40cm passage under bussen. Menmen, vi överlevde och allt gick bra. Allt tack vare vår underbara busspappa! Vi var typ bara 5pers som åkte också så^^ Kändes dock lite konstigt när bussen stod nästan vält i diket.

Jaja, nu ska jag strax gå! Håret är lockat... och jag vad kan man säga...aldrig mer!

Puss!

Denhär j*vla texten har jag i hjärnan och kan inte sluta nynna på den!