Hello!

Idag har varit lite sudärr, igår var jag ju i Karlshamn för att få nån hjälp med armen men de blev ju inte så. Istället sa han att jag måste ha väldigt ont (som jag av någon väldigt konstig andledning redan visste) och att jag är för ung för att göra en operation på i och med att den operationen är ganska känslig. Fy fan de kändes som om han trampade på mig, jag hoppades verkligen på att han kunde ge nån förklaring eller bara säga till mig att jag skulle bli bra. Men istället krossade han alla mina förhoppningar om att kunna slippa smärtan. Igår var jag så jävla ledsen, nej föresten, jag var fan inte ledsen jag var arg! Jag har gått med detta i ungefär 1 och ett halvt år och de blir bara värre( absolut ingen självömkning, jag är naturligtvis medveten om att de finns folk som har de mycket värre än jag, detta är bara hur jag känner just nu) hur kan dom säga till en 15-åring att jag ska äta tabletter för att inte gråta, för att inte falla ihop, att jag ska säga till när de gör ont när jag lider hela tiden, att jag måste avstå från de mesta och ha så jävla ont?! Jag menar om han ska sitta där och säga allt de jag redan vet så kunde jag ju lika gärna stannat hemma. Nej usch, jag kanske inte fattade vad han menade men enligt mina ögon så gjorde han inget annart än att trampa på mig.

Andledningen till att jag inte skrev igår va att jag helt enkelt inte pallade av de, då hade de blivit väldigt mycket mer raserier här i bloggen och kanske ett och annart ord om kirurgen eller ortopeden eller vad han nu kallades.

Hoppas att jag inte förstörde er dag nu!<3